Bilder från Brasilien


Between the Eyes, the Desert 1997 © Miguel Rio Branco/Magnum Photos


Out of Nowhere, 1994 © Miguel Rio Branco/Magnum Photos


Blue Tango, 1984 © Miguel Rio Branco/Magnum Photos

Ännu ett besök på en fotografisk utställning i Stockholm. Miguel Rio Brancos utställning Solo var ordentligt stor med många bilder. De flesta bilderna känns dock lite stereotypa och ger bara tillfällig behållning. Visst är det hemskt med utsatthet och slum, men det känns som om jag har sett det här så många gånger tidigare.

Däremot uppskattade jag installationerna desto mer! Skum belysning, hopsamlade gamla speglar, småbilder uppklistrade i grupper tillsynes mer spontant.

Kvällens höjdare var dock inte alls utställningen. Istället var största behållningen att titta ut från Kulturhusets fönster på Sergels torg och gatorna runt om. Och att gå på flera bokaffärer och diskutera böcker och konstatera att jag och J ofta läser helt olika böcker och har skilda åsikter :)

Miguel Rio Branco – Solo: Kulturhuset, Galleri 5. Utställningen är gratis och pågår 8 oktober 2011-
29 januari 2012
. Pressbilder publicerade med tillstånd från Kulturhuset.

Sigurdur Gudmundsson



Sigurdur Gudmundsson
Rendez-vous, 1976
© Sigurdur Gudmundsson, Foto: Moderna Museet/Juan Luis Sánchez. Courtesy: i8 Gallery, Reykjavik & Galleri Bo Bjerggaard, Copenhagen


Sigurdur Gudmundsson
Poem, 1977
© Courtesy: i8 Gallery, Reykjavik & Galleri Bo Bjerggaard, Copenhagen



Sigurdur Gudmundsson
Untitled, 1974
© Courtesy: i8 Gallery, Reykjavik & Galleri Bo Bjerggaard, Copenhagen


Jag har inte riktigt smält intrycket av de här bilderna som jag såg på Moderna museet i Malmö ännu, se tidigare inlägg. Ju mer jag lär mig om fotografi, desto mer imponerad blir jag av analogt fotografi. Jag tycker också att det är spännande med de olika intrycken av arrangerade bilder jämfört med spontana.

Pressbilder publicerade med tillstånd från Moderna muséet.

Premiär på Fotografiska


© Martin Bogren.


© Martin Bogren.


Inledningen till Robert Mapplethorpes utställning.
© Fotografiska.


Del av Robert Mapplethorpes utställning.
© Fotografiska.


© Ajitto, 1981 © Robert Mapplethorpe Foundation. Used by permission.


© Patti Smith, 1975 © Robert Mapplethorpe Foundation. Used by permission.

Äntligen har jag varit på Fotografiska! Som jag har väntat på rätt tillfälle sedan de öppnade i fjol!

Det var en märklig upplevelse att komma till Fotografiska alldeles upprymd av Boken med stort B som jag läste ut precis innan jag gick in till utställningarna. Boken var en beskrivning av Patti Smiths liv med Robert Mapplethorpe. En perfekt uppladdning inför besöket alltså eftersom det precis var en utställning med Mapplethorpes bilder.

Nästa märkliga upplevelse var att gå på en utställning med sällskap och dessutom med en person jag inte direkt känner. Jag är van att gå ensam! Hur gör man när man är två? Går man tillsammans? Pratar man eller är man tyst? Det var ovant, men löste sig snart och visade sig vara väldigt trevligt. Det var intressant att få en liten lektion i  allmänbildning av mitt sällskap och det är alltid spännande att se att man uppfattar och uppskattar olika saker.

Det var fyra utställningar som pågick vid mitt besök på Fotografiska. Northen Women in Chanel/Peter Farago och Ingela Klemetz-Farago lämnade inget bestående intryck. Det var egentligen enbart bilden Therese & Linn där två kalla, vita modeller ligger ner på snön som jag fastnade för. Övrigt gav nästan mer i recensionerna jag läst innan. Sminkningen var visserligen genomgående spännande.

Störst intryck gav Martin Bogrens och Robert Mapplethorpes bilder. Bogrens Lowlands visar ett brett spektrum av bilder från fotografens hemtrakter i Skåne. Bilderna vinner på att de kunde ha varit tagna lite var stans i Sverige plus att de är tidlösa. Man får intrycket av att de lika gärna kunde ha varit från 1970-talet.

Största vinsten med att se Mapplethorpes fotografier är just att ha sett dem... Men visst var det många bilder som var häftiga; speciellt de svartvita personporträtten, exempelvis av Patti Smith (se sista bilden), och olika parafraser. Mest känsla var det att se de äldsta polaroidbilderna, även om några av dem var väl på gränsen till pornografiska. En del bilder föreställde statyer eller nakna människor i statyliknande poser. De bilderna kändes väl arrangerade och andades 1980-tal (se näst nedersta bilden).

Liu Bolins utställning The invisible man visade kinesiska gigantiska bilder där fotografen själv var inmålad i bilderna som en kameleont. Ibland var det nästan klurigt att få syn på honom. Rolig idé, men inget jag fastnade för. Några av fotona hade jag föredragit utan avbildad fotograf.

Min absoluta favoritbild från mitt första besök på Fotografiska är den översta bilden i detta blogginlägg. Underbar!

Robert Mapplethorpe. 17 juni - 3 oktober 2011.
Martin Bogren - Lowlands. 2 september - 16 oktober 2011.
Liu Bolin - The invisible man. 2 juli - 18 september 2011.
Bilder publicerade med tillstånd från Fotografiska. Stort tack för det!

Kunglig Vintage


Märthaskolan, 1960-tal. Yllecrêpe, två korta sprund framtill dekorerade med handstygn (prinsessan Margaretha, fru Ambler).


Tunborg & Co, 1950-tal (prinsessan  Sibylla).


1) Vit klänning, 1950-tal. Troligen från Ryssland (drottning Louise). 2) 1960-tal. Tyget är gjort av rutrader som inuti har blom- och rosettmönster och invävt reliefmönster i silver (prinsessan Margaretha, fru Ambler). 3) Aftonklänning i chiffong, 1960-talet (prinsessan Margaretha, fru Ambler). 4) Svart aftonklänning, tidigt 1900-tal, Augusta Lundins ateljé.


Del av den färguppdelade utställningen.

När jag ändå var i storstan besökte jag utställningen Kunglig Vintage på Livrustkammaren där klänningar från det svenska kungahuset ställs ut.

Det är riktiga kvalitetskläder såklart, med betoning på 1950- och 60-talet och mycket från klassiska ateljéer som Augusta Lundin, Tunborg, NK:s Franska och Märthaskolan. Det finns också några nutida couture-plagg. Det som slog mig mest var att många av kläderna skulle fungera minst lika bra idag. Det tror jag också att lite av syftet var. Exempelvis hade klänningarna gigantiska moderna foton bakom sig i montrarna, bland annat en tunnelbanevagn :) Fascinerar gör måttanpassningen till olika personer, och framför allt de små exklusiva och hantverksskickliga detaljerna!

Det jag saknade var kläder burna av nuvarande kungafamilj och lite större spridning på vem som burit kläderna. De flesta kom från prinsessan Sibylla (kungens mor) och prinsessan Margaretha, fru Ambler (kungens äldsta syster). Även om kläderna är sevärda i sig, ger historiken en extra dimension och jag hade gärna velat veta mer om när de olika plaggen har använts.

Missa förresten inte resten av Livrustkammaren, och för all del det underskattade Myntkabinettet mitt emot. Bägge muséerna har fina program för barn.

Kunglig Vintage: Livrustkammaren. Ord. entré 75:-. Utställningen pågår 8 april 2011-8 januari 2012. Pressbilder publicerade med tillstånd från Livrustkammaren. Foto: Erik Lernestål, LSH.

Tomoko Sawada






Den unga japanska fotografen Tomoko Sawada visar på självdistans när hon redigerar många olika skolfoton med skolbarn i uniform, där varje person har Sawadas ansikte (”School Days”, 2004–2006).

Den andra bildserien ("OMIAI", 2001) visar fotoalbum som traditionellt används i jakten på en blivande make. Vilken stereotyp till fru skulle du önska? Även dessa med Sawada själv i olika utseende, en del till och med sura eller arga.

Tänk att göra en utställning med massor av foton föreställande sig själv och gå omkring där sedan och titta på sig själv. Jag skulle ha svårt för det.

Det jag tyckte var bäst med utställningen var inte fotografierna i sig utan att titta på "de olika" personerna som var med och se hur mycket kläder, frisyrer osv gör för ett första intryck av en människa. En person kanske inte alltid måste katalogiseras, och vara lika varje dag, utan kan ha en helt annan stil en annan dag...

Tomoko Sawada: Kulturhuset, foajé 3. Utställningen är gratis och pågår 4 november 2010-30 januari 2011. Pressbilder publicerade med tillstånd från Kulturhuset.

Emalj från 1958


Emalj är ett spännnde material tycker jag. Just nu visas en liten utställning av den italienska designern Sottass på Kulturhuset. Det är framför allt konst och fat i trä och koppar och därefter emaljerade. Dessutom visas en film med Sottass samt skisser till olika verk.

Det jag gillade mest var de fat där kopparen fick vara kvar rå och synnas mer eller mindre i sitt ursprungliga skick. Det var också intressant att lyssna på filmen där Sottass pratade om att vara närvarande i varje stund, vilket enligt honom kan förstärkas och underlättas exempelvis genom att dricka i vackra glas istället för pappersmuggar. 

Trots att utställningen var fin kan jag tycka att den var liten. Dessutom berättar den inte om hur radikal Sottass tydligen var bland annat genom att försöka "använda design som ett politiskt och konstnärligt uttrycksmedel"!

Ettore Sottass: Färg och tecken 1958. Kulturhuset, foajé 3. 11 juni-17 oktober 2010. Fri entré.
Citat: http://www.svd.se/kulturnoje/konst/en-glimt-av-sottsass_4911255.svd
Mer från Kulturhuset här och här.

Cirkus med hög höjd


Snart...







Tog med mig pojkarna och kusin K på Cirkus Brazil Jack.

Jag tycker att det var fina uppvisningar av framför allt akrobater, hundar och småhästar. Däremot var jag inte så förtjust i clownen som höll ihop föreställningen. Men honom gillade barnen! Och de var för övrigt generellt nöjda.

Det är också trevligt att veta vilken lång historik cirkusen har! Sämst var att jag alltid blir väldigt allergisk på cirkus, trots att jag förebygger ordentligt med allergimedicin. Jag blir också irriterad på publik som fotar med blixt trots förbud om detta. Det är trots allt avancerade nummer artisterna bjuder på, plus att det är många djur med.

Tur att vi varit på cirkus tidigare. För er som inte varit på cirkus tidigare kommer lite tips:
- Kom i god tid eftersom det är onumrerat.
- Ta platser direkt.
- Det finns massor av dyra, onödiga prylar och ätbart att köpa. Om ni ska handla, gör det precis innan föreställningen när övriga letar platser. Eller i slutet av pauserna.
- Eller gör som vi, ta med en påse med festisar och eget godis/popcorn. En sockervadd att dela på kompletterade vi med :)
- Platser som heter "bänk" är en bänk utan ryggstöd. "Parkett" har ryggstöd. Jag tycker att bästa plats är på andra radens parkett. Då ser man över de som sitter närmast i "loge" och ser också något snett nedåt på artisterna. Men jag skulle tro att det är trevligt att sitta längre upp på bänk också, då skymmer stolparna mindre (för stolpar är det lite var stans). Det fungerar lika bra att sitta lite på sidorna av manegen som närmast ingången.

Tatueringar på bild




Det finns människor som har stora, magnifika tatueringar som inte syns till vardags. Några av dem visas upp i utställningen INKCorporated.

Abelin har fotograferat olika människors tatueringar på olika vis i olika miljöer. En del tavlor imponerar som fotografi, en del tack vare tatueringarna.

Ett fint porträtt av vanliga, men ovanliga, människor!

Björn Abelin: INKcorporated.
Kulturhuset MellanRum 4. Utställningen är gratis och pågår 30 april - 15 augusti 2010. I augusti kommer bland annat bilderna från utställningen i boken "Bläck Tatueringar hud minnen - tatueringar hud minnen" tillsammans med texter av Elisabeth Åsbrink. Pressbilder publicerade med tillstånd från Kulturhuset.

Gigantiska stadsfoton


Sao Paulo, Brasilien


Copan Building, Sao Paulo, Brasilien


Dharavi, Bombay, Indien

Pudong International Container Terminals, Shanghai, Kina.
Notera vakten längst ned i bild.


Assur vill mer än visa bilder via sin utställning med gigansiska foton.

Tanken är att skapa opinion mot överkonsumtionen i världen. Begreppet hunger används inte i egenskap av matbehov, utan om ett begär mot mer... och mer... och mer...

Kontrasten blir stor när överbefolkningen skriker mot besökaren i bilder från megastäder som Dubai, Bombai m.m. för att avslutningsvis visa bilder från ett övergivet Bollnäs. Extra effektiv blev förstås effekten när jag själv åkte tåg från Stockholm, via just Bollnäs och vidare, samma dag som jag besökt utställningen!

Jens Assur: Hunger. Kulturhuset Galleri 3, 29 maj - 26 september. Fri entré :) Pressbilder med tillstånd från Kulturhuset. Se även tidigare inlägg om Kulturhuset.

Ingegerd Möller


Vinterled, 1992. Olja på duk, 114x99 cm.


Hjärtat i gräset, kruståtel, 1990. Vävnad.


Hösthändelse, 2002. Vävnad, 65x88 cm.


Blåsippor, 1960-tal. Olja på trä, 25x36 cm.


Linnés kofta, 1990. Virkning, 97x190 cm.

Underbart med fjällinspirerad konst. Jag är svag för korsen som markerar leder...

Dessutom gillar jag konst i och på olika material som gamla skärbrädor, garn, duk, gräs osv.

En utställning för mig helt enkelt. När vi var med på vernissagen passade dessutom Mellanbror på att charma både besökare och representanter för konstföreningen. Så visst passar konstutställningar för barn också :)

Ingegerd Möller - I naturens rum, Jamtli 27 februari - 23 maj 2010.
Bilder från Ingegerd Möller, Waldemaruddes utställningskatalog nr 70:03. 

Loka Kanarp på Kulturhuset




Marie José av Belgien.

Katarina den stora.

Memmie.

Alexandra Kollontay, rysk radikalfeminist och revolutionär.


Pärlor och Patroner, Loka Kanarp.

Kulturhuset är alldeles underbart att bara svänga in på en kort (eller lång) stund.

Precis som vid tidigare besök passade jag på att titta "upp". Denna gång såg jag speciellt installationen av massor med vindspel. Precis när jag passerade plingade några till. Är det något som blåser på vindspelen eller var det slumpen?

Denna gång tittade jag speciellt på Loka Kanarps utställning, Från salong till barrikad. När jag först svepte förbi såg det inte så märkvärdigt ut, massor av små tusch- och akvarellbilder. Sen började jag titta och läsa... och blev kvar ett bra tag. En vägg var fylld med svartvita miniserier i tusch där varje berättade ett kvinnoöde i bara fyra bilder. Fantastisk idé och fascinerande livsbeskrivningar. Väggen mittemot bjöd på bilder i tusch och akvarell. Det var dem jag gillade allra bäst. Kanske var bilderna inte helt "skolade", men jag älskade dem!

Det här med att superkort berätta om olika personer tycker jag var en klockren idé. På vägen ut köpte jag därför Kanarps bok "Pärlor och patroner". Kanonbra!

© Loka Kanarp. Fyra bilderna i mitten är pressbilder publicerade med tillstånd från Kulturhuset. Loka Kanarp, Från salong till barrikad. Kulturhuset/Mellanrum 4, 18 februari till 25 april 2010. Fritt inträde. Loka är född 1983, http://lokakanarp.blogspot.com/.

Vara normal


Nyligen var jag på föreläsningen Jag vill vara normal med Eric Donell (känd från tv-serien Vänner och fiender). Det handlade främst om Tourettes, ADHD och känslan av utanförskap. Det var snarare en föreställning än en föreläsning :) 

Eric blandade egen sång och musik med film, ovanligt snygg datorpresentation, föreläsning, teater och praktiska tips. Det gav både riktig underhållning och ny kunskap. Framför allt förmedlades känslan av hur Eric uppskattat att till sist få en diagnos. Och att han är tacksam för de positiva sidor hans speciella egenskaper fört med sig, exempelvis en enorm drivkraft.

Länktips:
http://www.sjalvhjalppavagen.se/
http://www.desperado.se/index-2.html
http://www.attention-riks.se/

Arthur & Maltazard

Arthur och Minimojerna och Arthur och Maltazard är ofrånkomligt charmiga och härliga filmer som jag gärna ser igen.

men
...prata om könsstereotyper
...varför utspelar sig en barnfilm till stor del bland lättklädda figurer nattetid på en kroggata (Maltazard)?
...Maltazard slutar mitt i handlingen, fortsättningen kommer i 3:an om ett år eller så.

Slutsats:
Vänta och se alla tre filmerna på en gång istället när de så småningom finns att hyra/köpa!

Grodprinsen


Har varit med ett gäng barn på förhandsvisning av Prinsessan och grodan.

- En klassisk Disneyfilm, till stor del tecknad för hand!
- Barntillåten, men barn under förskoleklass kan lika gärna stanna hemma
- Både stämningsfull, jazzig och pampig musik
- Fina klänningar, prinsessor och bröllop
- Söta och spännande djur
- Skräckinjagande vodoodoktor med skuggvarelser
- Jag hade gärna hört de engelska rösterna
- Föredömligt kort reklam!

Det är bra om barnen känner till den klassiska sagan om grodprinsen före filmen eftersom Prinsessan och grodan driver med sagan. Trots ovanliga vinklingar och roliga karaktärer känns filmen för slätstruken, inget att ta fram gång på gång. Inte alls i klass med Upp, se tidigare inlägg.

Alessandra Sanguinetti


Ophelias, 2002.


The Necklace, 1999.


The Wedding Bed, 2007.

Har du 45 minuter över i Stockholm (eller en hel dag...) - besök Kulturhuset! Det är alltid givande, både för barn och vuxna.

Det är oundvikligt att fundera över skönhetsideal när man besöker Kulturhusets Alessandra Sanguinetti-utställning. Fotografen har under många år dokumenterat två flickor i Argentina från barndom till ungt vuxenliv. En spinkig och en betydligt större flicka. Flickornas utseende, kläder och rekvesita förstärker reflektioner kring var gränsen mellan vackert och fult är.

Mina favoritbilder var de som var mest vardagliga och till synes minst arrangerade, exempelvis när en släkting håller ena flickans hår när hon badar (Summer bath, 2000), när de båda flickorna står i ett rum under solljuset (The Ray Of Light, 2005) och en av flickorna stående tillsammans med sin pojkvän (Belinda and Pablo, 2006)

En mycket arrangerad bild fastnar också där flickorna är nedgrävda i jord och bara deras ansikten syns (Time flies, 2005). I övrigt arrangerar Sanguinetti många motiv utifrån kända verk och symboler vilket många verkar fastna för, exempelvis madonnan. Jag tycker det är intressant att fundera på vilka motiv hon har valt ut, vad och hur man väljer att dokumentera människor. Sen ser jag en fascination i det lilla, att klä ut sig och fantisera, leka teater.

Ett extra plus för fri entré, speciellt för att man då lättare har möjlighet att besöka samma utställning vid flera tillfällen. Att Kulturhuset lägger ut bra information och lärarhandledningar på hemsidan är ett annat extra plus.

I mina ögon var inte utställningen i närhet av Loretta Lux, se tidigare inlägg, men absolut en upplevelse värd ett besök!

© Alessandra Sanguinetti, Courtesy Yossi Milo Gallery, New York. Bilder publicerade med tillstånd från Kulturhuset. Alessandra Sanguinetti, Kulturhuset/Galleri 3, 17 oktober 2009 till 10 januari 2010. Fritt inträde. http://alessandrasanguinetti.com/

Tillägg:
Lite roligt att få höra att Kulturhuset sätter upp mitt inlägg på deras pressklippstavla :-)





Kontrast till mina suddiga foton. På vägen ut blev jag "tvungen" att föreviga dessa planteringar i Kulturhusets entré. Härlig variant av gröna rum. Det gäller att ha ögonen öppna!

Märtas mattor



Besök på Liljevalchs konsthall. Märta flyger igen!

Mängder av mattor formgivna av Märta Måås-Fjetterström (1873–1941) visas från golv till tak, liksom nyare mattor framtagna för företaget som allt jämt producerar fantastiska mattor. En fin utställning som väcker tankar oavsett tidigare väv- och mattintresse. Eftersom de flesta mattorna hänger längs väggarna blir intrycket liknande upplevelsen av en konstutställning. Konstmattor.

Det är vilsamt att gå runt i utställningslokalerna och se de härliga mattorna som var och en får ta plats (med undantag för de äldsta mattorna som får trängas). Betraktaren får använda sin egen fantasi då det är mycket kortfattad information i närheten av mattorna. För den som vill veta mer krävs en kort guidad tur eller utställningskatalogen i form av ett praktverk till bok.

Mest fascinerande tycker jag ändå att hantverksskickligheten är. För att få extra förståelse för arbetet bakom mattorna finns en väverska på plats att iaktta och fråga. En hel vägg med ullgarner i alla tänkbara (och otänkbara) färger imponerar. Det är upp till varje väverska att kombinera små trådar av olika färger för att få till ett perfekt resultat.

Några av mina favoritmattor blev Märtas flygande matta i första hallen (Blå Natt och dag, rölakan, 1933), Staffan Stalledräng och Svarta Trädgårdsmattan. Ernst Billgrens Fåglar på grus var också underbar liksom flera av Barbro Nilsson och varianter av Spectrogram och Bredband. De mest otraditionella mattorna var inte i min smak (Hjärnmatta, Näthinnematta), men föll väl ut i konstnärligt syfte om det var att väcka känslor :-) Jag hade dock gärna sett mer av de allra äldsta mattorna som var allt för hopträngda.

Frågan är vad jag så småningom ska skapa med inspiration från utställningen?
(inte nödvändigtvis väva)


Odins jakt (detalj), 1903, Märta Måås-Fjetterström. Rölakan, 218x114 cm.
Bild publicerad med tillstånd från Liljevalchs Konsthall.


Röda Trädgårdsmattan, 1923, Märta Måås-Fjetterström. Flossa, 339x228 cm.
Bild publicerad med tillstånd från Liljevalchs Konsthall.


Snäckorna, 1943, Barbro Nilsson. Gobeläng, 195x275 cm.
Bild publicerad med tillstånd från Liljevalchs Konsthall.

Andra formgivare som tagit fram mattor för Märta Måås-Fjetterström AB är exempelvis Jockum Nordström, Jonas Bolin, Mats Theselius och Ernst Billgren.


Kustlandskap, 2009, HM Drottning Margrethe. Extra hög finflossa, 150x200 cm.
Bild publicerad med tillstånd av Märta Måås-Fjetterström AB, MFF AB.

Sedan ett antal år utser Märta Måås-Fjetterström AB Årets textila konstverk som tillverkas i enbart ett exemplar. 2009 är det Kustlandskap av HM Drottning Margrethe. Mattan sägs föreställa mötet mellan vatten och land i ett helikopterperspektiv. 

Utställningen Märta Flyger igen pågår till och med 6 januari 2010.
Länkar:
Liljevalchs Konsthall.
Märta flyger igen.
Märta Måås-Fjetterström AB, MFF AB.

Upp



Filmen Upp var riktigt bra. Fin musik, fint "foto" (spelfilmskänsla!) och rolig. Ovanligt med ett barn i kombination med en pensionär, en hund och en fågel i huvudroller. Fantastiskt fin kärlekshistoria och fint skildrat levnadsöde.

Samtidigt var filmen sorglig, kanske extra för vuxna som kunde läsa mer mellan raderna. Eller förresten, var det här en barnfilm? Jag hade lika gärna kunnat gå utan barn slår det mig nu. Men barnen gillade också filmen.

Jag brukar gillar filmer från Pixar, och blev nöjd även denna gång. Extra bra var att alla frågor inte besvarades.


I omgivningen

- Onödigt att småbarn får följa på en film med 7-årsgräns. Inte så kul när några fick avbryta på grund av hemska hundar i filmen.
- Fram för att alla föräldrar ser till att både de och barnen plockar upp allt skräp efter sig!! Borde vara självklart...
- 17 minuters reklam...
- Att man inte kan skicka sms inifrån bion.
+ Trevligt sällskap med bägge sönerna och kusin K.
+ Film med 7-årsgräns ger mer biokänsla än barntillåten. Färre kisspauser, mindre gråt, bättre ljud och ordentligt släckt.

Sinnescirkus



En helt galen föreställning. Sinnescirkus med Henrik Fexeus (han från tv:s Hjärnstorm).

Perfekta platser och trevligt sällskap. Föreställningen gjorde mig inte klok. En del var mest konstigt, en del var helt ofattbart. Omtumlad blev jag i varje fall.

Moderna museet

Moderna

Jag har varit på Moderna museet vid ett tillfälle tidigare. Det var under våren 2008 då jag och Lillasyster (då ca 8 mån) tillbringade två dagar i Stockholm utan vagn, med "bara" bärsjal. En dag på arbetet och en dag som turister. Då såg vi Warhol utställningen som var riktigt bra och minnesvärd. Det var de typiska konstverken, mycket film och ljud. Därefter besökte vi Bukowskis där lilla e då auktionerade ut ett konstverk (köpt, inte målat av henne).

Det var givande att se Moderna Museets samlingar ännu en gång. Jag kunde ta till mig dem bättre eftersom inte allt var helt nytt. Besöket gjorde gott då jag blev så där fokuserad och samtidigt avslappnad vilket är ett tillstånd utom tid och rum som exempelvis kultur, bibliotek, yoga och eget skapande ibland kan få fram. Jag har många favoriter, men jag kan till exempel nämna Astrid Holm II av Vera Nilsson, Piet Mondrian, flera av Joan Mirós verk, Frank Stella mm. Efter att ha läst Den döende dandyn nyligen var den tavlan extra givande, dessutom är den effektfullt placerad.

Uppenbarligen är det  abstrakt icke-föreställande konst jag gillar bäst och mest fascinerar användandet av olika material och arbetet med struktur och yta. Därför passade den tillfällig utställningen med Clay Ketter mig. En del var bara konstigt, som några hyllor och IKEA-skåp. Men gigantiska abstrakta verk av bland anant gips, spånskiva, tjärpapp och spackel gav intryck!

Slutligen såg jag en fotoutställning med 300 svartvita foton från 1970-talet. Gripande, främmande och mäktigt, men väl mycket på en gång för en ovan betraktare. Störst intryck gjorde bilderna med sex och droger, men finast var den lettiska gamla gumman i ett regn av vita blommor från ett fruktträd samt en bildserie från en albansk fäbod.

Summa: Moderna museet är mitt favoritmuseum i Stockholm för tillfället. Jag återkommer gärna. Det vore intressant att testa det i sällskap med barn också.

Tips: I korridoren mellan Moderna museet och Arkitekturmuséet finns väldigt väl tilltagna förvaringsskåp. Låsbara mot 5 kr deposition.

Moderna Museet. Skeppsholmen, Stockholm. Ti 10-20, on-sö 10-18. 80:-/vuxen.
Moderna Museets samlingar
Clay Ketter, 2009-05-30--08-16
Åter till verkligheten, fotografi ur Moderna Museets samling, 2009-05-09--09-20.
Andra röster, Andra rum. Andy Warhol. 2008-02-09--05-04.

Bilden: Le Paradis fantastique, 1966, Niki de Saint Phalle & Jean Tinguely.

Mumin

Mumin

Utställning om Mumintrollen och Tove Jansson, Konserthuset. Svårt att hitta rätt dörr in. Mindre utställning än vad jag förväntat mig. Men mycket personal. Mycket material. Mycket som jag inte kände till tidigare. Blev intresserad av att läsa Tove Janssons kapitelböcker, får se om det blir av.

Mumin i Konserthuset, 16 maj - 18 juni, fri entré

HomeRiver *

Pyssel, skapande, ekologiskt, barn och familj.

RSS 2.0