Miró, pinnarna och stenarna





Novemberlov innebär lediga dagar, mycket lego, film och tv-spel. Men även massor av hockey och en del barnkultur. Sista veckan har några av oss varit på två teaterföreställningar för barn.

Hallå Miró inspireras av Joan Mirós kreativa och färgstarka tavlor. Lika kreativ var teaterstunden! Skådespelaren utgick från en tavla som ändrade utseende under resans gång. Det klipptes figurer och flyttades runt motiv i bilden. Olika figurer kom fram som dockor (eller snarare surrealistiska figurer) till scenen. Figurer och scenografi kom upp på olika vis ur en svart låda med lite association till trolleri. Det sprutades vatten och behaglig musik spelades. Samtidigt fick vi vara med om en liten resa genom de olika årstiderna, men något egentligt händelseförlopp handlar det inte om, utan snarare att uppleva "här och nu". Min fyraåriga dotter satt som fastklistrad och rusade hem för att rita efter föreställningen. Utifrån barnens reaktioner var föreställningen lyckad för de allra minsta. Själv blev jag imponerad av kreativitet och konsten att få fram mycket av enkla medel, men själva föreställningen gav inte mig som vuxen så mycket mer än det. Bara som exempel på det enkla kan den effektfulla inledningen nämnas, där skådespelaren vevar musik ur en liten speldosa.

Teater Pero bjöd återigen på barnteater i högsta klass. Bättre än så här blir det inte! Jag har tidigare njutit av deras föreställning av "Gittan och gråvargarna" och även "Astons stenar" är en ren fröjd att titta på. Det är otroligt skickligt att framföra teater för små barn och samtidigt ge föräldrarna en fullvärdig upplevelse. Berättelsen handlar om ett barn som samlar stenar och tar hem fler och fler... Stor igenkänningsfaktor hos många där :) Pappan sitter frenetiskt och stickar, mamman handlar och spelar musik. Själva lägger vi medhavda stenar på balkongen medan pinnar får stanna utanför dörren. Det där med samlandet är viktigt, Mellanbror är fortfarande lite sur för att vi la ut hans pinnar i skogen. Aston, i teatern, finner däremot en fin lösning för sina stenar. Men frågan är vad som hände sedan..., slutet lämnar utrymme för fantasi. Ljudet är en upplevelse i sig, liksom musiken som spelas på scenen. Allra mest fascinerande är nog "barnets" pantomim-liknande partier.

Hallå Miró! Hedmans teater.
Astons stenar. Teater Pero (titta på trailer på deras hemsida!). Baserad på barnboken med samma namn av Lotta Geffenblad som även skriver böckerna om "Prick och Fläck".



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

HomeRiver *

Pyssel, skapande, ekologiskt, barn och familj.

RSS 2.0